När jag skriver detta sitter jag förvisso på flygbussen på väg mot planet hem. Jag har inte haft tillgång till Internetuppkoppling så hälsningen kommer först nu.
I tisdags kväll kom vi fram till vandrarhemmet där vi skulle bo under semesterdagarna en bit utanför Krakow i södra Polen. Bostaden var stor och fin, med gemensamt kök, vacker trädgård och ett stort och fint rum för oss två.
På onsdagen tog vi oss ut till ett gammalt slott Aleksandra kände till. Pieskowa Skala hette området och låg i en obeskrivligt vacker natur. Här fanns även en enormt hög och smal sten som man kallar Herkules klubba. Jag ska lägga upp bilder när jag är hemma och har tillgång till dator. Detta var konstigt nog befriat från turister, och således även kollektivförbindelser, så om det var svårt att ta sig dit så var det snudd på omöjligt att ta sig hem. Det fick bli att lifta.
I torsdags drev vi runt i Krakow stad. Besökte en kyrka där en mässa pågick. Aleksandra ansågs oanständigt klädd med sina bara axlar, så hon täckte dem efter förmåga med ett linne. Nog för att bli insläppt, men med häpna och ilsket katolska blickar från sjukt troende tanter. På hemvägen besökte vi en klostergård tillhörande Polens mest kända kloster, Sanktuarium w Lagiewniki. Vi vågade inte utmana ödet ytterligare, så vi stannade utomhus.
Igår, fredag, besökte vi saltgruvan i Krakow. 400 meter under marken bjöds vi på meterhöga skulpturer snidda i salt och en kyrka inredd av saltkonst. Även lampkronorna var av salt snarare än kristall. Vår guide berättade om varje rum vi besökte och överallt fanns rekonstruktioner och modeller föreställande gruvarbete.
Saltgruvan var förvisso vacker och intressant, men lite av upplevelsen dränktes av turism och den kommersiella grejen man gjort av det.
Semesterresan var kort och koncis, men Krakow är vackert och har gett mersmak. Det finns fler saker här att se, så det är allt annat än omöjligt att vi återkommer.