Ursäkta den dåliga rubriken, men den är vald med tanke på att den som behöver hitta hit ska göra det. Då PirateBay är statligt cencurerat, väljer jag att lägga upp Droidify för nedladdning. Alltså, den kontroversiella Spotify-klienten till Google Android.
Inlägg märkta ‘Spotify’
Droidify apk ladda ner download
tisdag, 25 augusti, 2009Är vi lurade av Spotify?
torsdag, 20 augusti, 2009Droidify (den inofficiella Spotifyklienten till Android jag talade om igår) blev attackerad av Spotify redan några timmar efter release, med hänvisning till Spotifys avtal med skivbolagen. Men… Det är något som inte stämmer.
Det har sedan månader florerat Spotifykompatibla tredjepartsklienter. Spotify har känt till dem sedan dag ett, och de har till och med själva sagt att det är ok sålänge de inte fungerar med gratiskonton. Bland dessa inofficiella klienter finns bland annat en till iPhone. Varför har Spotify inte reagerat på den?
Igår, en stund efter Droidify offentliggjorts, blev utvecklaren kontaktad av Spotify, där de förklarade att Droidify kan få skivbolagen att avbryta avtalen med Spotify. De kom överens om att Droidify ska läggas ner, och så skedde med omedelbar verkan. Spotify har därefter lovat att arbeta ”hårt” på att få ut den officiella Androidklienten ”så snart som möjligt”.
Vore jag i Droidifyutvecklarens kläder hade jag varit betydligt hårdare. Jag skulle kräva att Spotify uttalar sig officiellt om varför Androidklienten dröjer. Den demades ju långt tidigare än iPhoneklienten. Jag skulle även kräva ett datum på när klienten ska släppas, och informera dem om att om datumet inte hålls återsläpps Droidify.
Varför är just Droidify så kontroversiell att Spotify drar fram kniven med omedelbar verkan, medan Despotify, Jotify och iPhoneklienten får passera obehindrat? Varför skulle skivbolagen dra sig ur på grund av Droidify, när de övriga tredjepartsklienterna uppenbarligen inte är något problem?
Nej, det är något annat som ligger bakom. Garanterat. Varför är Spotify så förtegna om Androidklienten? En teori jag har är att det har med Apple att göra. Apple har förmodligen ställt ultimatum om att få försprång med den mobila klienten, för att över huvud taget tillåta den att släppas till iPhone. Droidify riskerar förmodligen att sätta käppar i hjulen för detta avtal. Denna anledning skulle dock aldrig gå hem hos oss arga Androidanvändare, som gärna är ensamma om att ha Spotify i telefonen. Det vet Spotify, och måste således hitta på en vit lögn som vi kan acceptera. Skivbolagen drar sig ur! Det köper vi. Det skulle vara typiskt dåligt för oss. Det vet Spotify.
Och det funkade, uppenbarligen. Spotify räddade sitt skinn. Smarta jävlar. De tvingades ljuga för communityt, men det var det värt. Helt utan kostnad, dessutom.
Detta är bara en teori, men tycker du inte att det låter rimligt? Är vi verkligen såhär lättlurade?
Droidify – äntligen en Spotifyklient till Android
onsdag, 19 augusti, 2009Läs uppdatering längre ner!
Nu är det dags att förnya prenumerationen på Spotify Premium! Jepp, för nu har det äntligen släppts en Spotifykompatibel klient till Android. Har testat den och trots en och annan bugg anser jag att den redan i denna tidiga version är tillräckligt stabil för att täcka mina behov.
Droidify är namnet på klienten och den bygger på den fria Spotifyimplementationen Jotify, som i sin tur är en javabaserad implementation av Despotify. Jotify är fri, men under en licensform som är snarlik en gammal trasig BSD-licens. Detta gör att man i extremfall kan använda Jotifys källkod till att implementera proprietär programvara, vilket har utnyttjats i fallet Droidify. Droidify är alltså tyvärr inte fri mjukvara.
Hur som helst är Droidify en god nyhet, då det sätter press på Spotify, som länge har lovat att släppa en officiell Androidklient. Enligt rykten skulle den komma före en iPhoneversion, men så blev det inte. Detta svek mot communityt får som konsekvens att den inofficiella klienten är ett faktum.
Spotify skulle kunna svara med att försöka blockera anslutningar från Droidify och andra tredjepartsimplementationer. Det skulle dock föra ett problem med sig – och det känner de till. Nu är det nämligen så att Despotify har lovat att inte tillåta anslutningar med reklamfinansierade Spotifykonton, utan endast Premium. Detta under förutsättning att Spotify inte blockerar den fria klienten. Skulle Spotify försöka, kommer Despotify göra allt för att klienten ska uppenbara sig exakt som den officiella, och då även fungera på gratiskonton. En liten skön släng av terrorbalans, helt på sin plats.
Faktum kvarstår att detta bör ses som en win-win-win-situation. Vinst på alla plan. Spotify får sina pengar från mig och andra som använder tredjepartsklienter. Despotify och andra klienter kan växa och gro utan bekymmer (sålänge de håller löftet om att inte fungera med gratiskonton). Skivbolagen får sina oförtjänta pengar, om ändå vissa giriga ugglor som redan får för mycket självklart vill ha mer.
Uppdatering ett par timmar senare: Jag hade fel!
Terrorbalans fungerar uppenbarligen inte. Utvecklaren av Droidify har blivit kontaktad av Spotify och har efter samtal med dem bestämt sig för att lägga ned utvecklingen. Turligt nog hann jag inte förlänga mitt Premiumkonto. Det löper ut om ett par dagar, och som jag känner det nu kommer jag aldrig att förlänga det igen. Tack till ”cure33″ som uppmärksammade detta!
HTC Magic med Google Android, och jag har den
lördag, 13 juni, 2009
HTC Magic sedd framifrån (vänster) och bakifrån (höger). Den trevligaste mobiltelefon jag någonsin hållt i. Tre har valt att sälja vita varianter, vilket jag uppskattar. Bilderna är tagna på mitt exemplar.
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av mobiltelefoner, utan mest sett dem som nödvändiga ondskor. Mestadels beror det på att de telefoner som funnits på marknaden har varit så otroligt ointuitiva att använda så att det skapat mer frustration än glädje. Nu är dock den tiden förbi. Jag har skaffat en telefon som fungerar som jag vill, och det beror på att det är Google som utvecklat användarinterfacet. Telefonen heter HTC Magic och operativsystemet heter Android.
När jag började på mitt nya jobb för tre veckor sen fick jag frågan vad jag vill ha för mobiltelefon, för en sådan ville företaget åtga sig att tillhandahålla. Av erfarenhet från före detta arbetsplatser är jag van vid att sådana åtaganden brukar gälla de billigaste och minst upphetsande alternativ som marknaden för stunden erbjuder. Därför var det med en skämtsam ton jag svarade ”en HTC Magic vore trevligt, eh heh…”, varpå jag bara fick tillbaka ”det låter som ett bra alternativ”.
Vägen till en Magic var dock inte helt fri från tuvor. För det första fanns telefonen inte på svenska marknaden för tre veckor sen. För det andra var det tyvärr Tre som vann ensamrätten på försäljning av telefonen, medan företaget jag jobbar på är knutna på att använda Telia, och för det tredje har Tre valt att inte sälja telefonen utan abonnemang. Den säljs dock utan operatörslås, så efter mycket om och men lyckades jag komma fram till en deal där priset för telefonen plus det billigaste abonnemanget under 18 månaders bindningstid gick att motivera, och idag har jag telefonen i min hand.
Den förinstallerade versionen av Google Android bygger på Linux 2.6.27, så kärnan är ny och fräsh. Användargränssnittet är riktigt smart och smidigt, till skillnad från Sonyericssons och Nokias telefoner. Min jämförelse kanske är orättvis, eftersom jag aldrig använt något annat än budgettelefoner tidigare, men jag har svårt att tro att något av deras system är genomtänkt. Jag kan tillägga att jag inte har använt iPhone, och inte heller tänkt att göra det, då jag av princip bojkottar Apple.
Interaktionen med telefonen sker dels igenom ett antal fysiska knappar och en styrkula men framförallt navigerar man genom att peta med fingrarna på skärmen. Den viktigaste fysiska knappen är Hem, som tar dig till startskärmen var du än är. Att telefonen har fysiska knappar för att svara och lägga på samtal ser jag som ett plus, då sådant förväntas fungera även om man har handskar på sig. Styrkulan tycker jag är sådär, men det mesta man styr med den går även att styra direkt på skärmen, vilket jag föredrar. Telefonen har även sensorer som mäter lutningen, med så pass hög precision att det klassiska spelet där du rullar en kula i en labyrint genom att luta spelplanen åt olika håll, finns implementerad i digital form med riktigt naturlig spelkänsla.
På startskärmen (som syns på bilden ovan) ligger som standard en analog klocka och ett par ikoner för att ringa och surfa. Dessa går lätt att byta ut till vad man önskar. Förutom startskärmen har man två till virtuella skrivbord, som man når genom att rulla på styrkulan åt höger respektive vänster eller dra iväg skrivbordet med fingret. På dessa tre skrivbord får man plats med tillräckligt många funktioner för att det man gör 99% av tiden ska få plats. Skulle man inte få plats med alla grejer är det bara en extra knapptryckning för att få en komplett lista över alla program och funktioner som finns tillgängliga.
Jag har suttit några timmar under dagen och tittat på utbudet av spel och program man kan ladda ner från ”Market”, som den officiella programkällan heter. Trots att Android är ganska nytt, finns det en hel del grejer att tanka hem. Jag har provat en handfull av de mest populära. Den viktigaste är Schwartz, som simulerar ett ljussvärd från Star Wars… Eller var det Space Balls? 
Schwartz är förövrigt ett bra exempel på vad man kan nyttja de ovannämnda lutningssensorerna till. Ett annat ännu mer användbart program jag installerade är förstås en jabberklient. Det finns förvisso en inbyggd, men den är gjord endast för att användas med Google talk, och det är inte tillräckligt för mig.
Vad det gäller övriga godsaker som jag kommer använda Magic till är bland annat att den har en inbyggd GPS, men den har jag inte testat ännu. Om den fungerar bra, vilket jag har all anledning att tro, eftersom den är kopplad till Google Maps, är det en otroligt användbar funktion för mig, då jag lider av exceptionellt uselt lokalsinne. Det ryktas även om att Spotify är i stad att släppa en klient för Android. Det ser jag fram emot, även om jag hellre ser att någon portar Despotify, så jag får fri mjukvara som jag eftersträvar. Den inbyggda kameran har jag provat, och även om det är den bästa mobilkamera jag har använt, vet jag inte om jag skulle klassificera den som användbar. Den har autofokus, men i övrigt är den sådär…
Nu hoppas jag bara på att jag tar mig tid att prova på att utveckla lite småprylar själv till Android. Den bygger ju i mångt och mycket på fri mjukvara, som är en del av min livsfilosofi, och det är ju en motiverande anledning att själv sätta sig och skriva lite lustig kod. Dessutom har jag idéer om program jag vill ha men som jag inte har hittat på Market än så länge. Men som alltid lär det väl komma innan jag ens har skrivit hello world.
Despotify – gör Spotify fritt
tisdag, 24 februari, 2009För en tid sedan skrev jag om Spotify, och förklarade att tekniken och produkten är riktigt bra, men att det tyvärr inte går i linje med min filosofi om fri mjukvara och öppna protokoll. Nu har protokollet blivit reverseenginerat (”knäckt”) av några flitiga svenska studenter och de har även tagit fram en kommandoradsbaserad Spotifyklient som de släppt under en fri licens. De har fyndigt nog valt att kalla projektet Despotify.
Jag provade som hastigast att kompilera den och det gick smärtfritt. Starta den och logga in med den på mitt Spotifykonto gick lika bra. Jag kunde se mina spellistor och söka efter låtar. Tyvärr krashade klienten när jag försökte spela en låt, men jag vågar inte uttala mig om varför. Jag ska felsöka lite själv och eventuellt skicka en stacktrace (buggrapport med felsökningsdata) till utvecklarna.
De har i själva verket implementerat två klienter. Den ovannämnda med textbaserat användargränssnitt samt en de kallar gateway, som enligt vad jag förstår är en Spotifyklient utan direkt användarinterface, som man kan kommunicera med via HTTP. Detta skulle man nog lätt kunna använda sig av för att bygga Spotifyplugin till andra mediaspelare.
Det pågår redan en diskussion om huruvida det är rätt eller fel att dokumentera Spotifys protokoll, som dessa grabbar har gjort. Vissa påstår att detta betyder döden för Spotify, bland annat eftersom man kan använda detta för att spara musik från Spotify till sin dator. Själv är jag av åsikten att det är helt totalt jävla rätt! Mjukvara ska vara fri och protokoll ska vara öppna. Om detta innebär döden för Spotify, vilket jag inte alls tror, så betyder det att Spotify som koncept är trasigt från grunden.
Uppdatering 27 februari
Jag har nu provat lite mera och även via IRC varit i kontakt med utvecklare av despotify. Att det inte fungerade för mig berodde på att Spotify har blockat så att deras reklamfinansierade gratiskonto inte fungerar med despotify. Ganska förståligt, eftersom reklamen kräver stöd av klienten, vilket givetvis inte är implementerat i despotify. Jag gjorde därmed slag i sak och skaffade mig ett premiumkonto i en månad för 99 kr. Nu fungerar despotify mycket bättre. Det är dock en hel del buggar och det har en bit kvar innan det är en fullvärdig spelare. Dock är projektet bara några dagar gammalt än sålänge, så det har jag full förståelse för. Jag har även slängt ett öga på koden för att se om det är något jag kan göra för att påskynda utvecklingen. Än har jag dock inte kommit fram till något konkret.
Spotify tvingas begränsa sitt utbud och skivbolagen har skrivit på sin dödsdom
torsdag, 29 januari, 2009För ett tag sedan skrev jag att skivbolagen har kommit en bit på väg mot ett överlevande genom att låta musik distribueras genom Spotify. Dock krävde jag att man måste förädra ett par punkter för att ta hela steget. Så har dock inte skett. Nu har man istället infört ytterligare restriktioner, och således tagit ett stort kliv tillbaka igen.
Spotify kommer i och med detta förlora många användare, samtidigt som man blir ännu mer beroende av en alternativ musikspelare som komplement, och användare går inte med på detta. Vi kräver rätten att spela all vår musik i en och samma spelare, och vi kräver att få välja vilken spelare vi vill. Sålänge vi inte får det på ett sätt som skivbolagen fattar samtycke för, kommer vi fortsätta att distribuera musiken utanför skivbolagens kontroll. Och det kommer vi fortsätta med, oavsett vilka tekniska begränsningar ni uppfinner och vilka lagar ni lobbar igenom.
Spotify – skivbolagens räddning?
onsdag, 17 december, 2008Under drygt ett år har det varit stor hype runt musiktjänsten Spotify. Då jag inte brukar hänga på låset vid lansering av sådana tjänster, har det fått gå ända tills igår då jag gjorde slag i sak och provade.
Spotify är lätt att installera, även under GNU/Linux via Wine, och det fungerar alldeles utmärkt. Massor av musik finns tillgänglig och är lätt att söka upp och det är mycket bra genomströming. Alltså, sökningarna går på ögonblicket och det tar ingen tid att starta spelningen. Efter sådär sex låtar får man stå ut med en reklamsnutt, om man inte väljer att betala en hundralapp i månaden. Fair deal säger jag. Pengarna måste ju komma in, så det är inget konstigt. Spotify är en underbar tjänst!
Många så kallade analytiker, såväl yrkesmässiga som hobbybloggande, tror att Spotify är skivbolagens räddning från den annars säkra döden de själva promenerar emot. Jag talar givetvis om den massiva piratkopieringen som skivbolagen uppmuntrar västvärldens befolkning att begå. Spotify ersätter piraternas behov, heter det. Bullshit säger jag. Spotify är en vidrig tjänst!
Men nyss lovordade jag ju Spotify? Ja, jag ska kosta på mig en liten utredning. Även om det är en perfekt tjänst ur användarmässigt perspektiv, är jag som användare ändå helt och hållet fast i Spotifys klor. Jag har ingen frihet att välja hur jag vill spela upp musiken. Nu råkar jag kunna använda Spotifyklienten genom att trixa lite, trots att jag kör Ubuntu, men jag vill ju spela musik i en helt annan klient. Jag är inte nöjd med att ha ytterligare ett program som dessutom inte är enhetligt med resten av mitt system. All musik finns inte i Spotify, och kommer aldrig någonsin att finnas, så jag måste kunna komplettera med andra metoder. Fri musik, och även min egen, till exempel. Om jag ska ut så vill jag slänga över min musik till min bärbara mediaspelare av märket iAudio, och Spotify har inget stöd för den.
Så, är Spotify skivbolagens räddning? Indirekt, kanske. Inte för att Spotify ersätter piraternas behov, men för att det får skivbolagen att våga tänka lite nytt. Spotify har faktiskt kontrakt med de största bolagen. Det är ett steg i rätt riktning, även om den nuvarande formen är långt ifrån tillräcklig för att täcka var och ens behov. Och vi är vana vid att ha det perfekt, så vi kommer aldrig finna oss i en kompromiss som ger oss något halvbra. Jag kan inte tala för alla pirater, men jag kan tala för mig själv, och jag tror att jag representerar en hel del av folket i detta fall. Så nu ska jag våga mig på ett förslag på en konkret modell jag skulle acceptera. Ta Spotify som referens, men med följande förändringar:
- Specificera ett öppet standardprotokoll iställetför att stänga in metoden i en proprietär klient
- Hindra inte användaren från att göra något, såsom att spara musiken på valfritt media (vilket givetvis inkluderar 100% DRM-befriad musik)
Enkelt va? Två punkter som måste uppfyllas. Det är allt som behövs för att ett koncept som Spotify skulle kunna ersätta piratkopiering av musik. En hundring i månaden skulle jag tveklöst betala för en sådan tjänst, och sålänge jag betalar spelar det väl ingen roll om jag fortsätter streama eller om jag lyssnar från min bärbara mediaspelare? Observera att dessa två punkter måste kompletteras med resten av Spotifys koncept. Det måste vara flaterate, alltså en fast månadsavgift. Och givetvis ingen reklam, eftersom man betalar.
Den dag skivbolagen skriver kontrakt med en tjänst som uppfyller detta koncept fullt ut, kan jag förklara dem som vinnare. Om det inte sker inom ett par år, blir det svårt för skivbolagen att se en framtid. Och nej, IPRED är ingen lösning.