Blogg om teknik, politik, musik, fri mjukvara, livet och pirater

Alltid samma visa. Man blir haffad på stan av en av någon teleoperatör utsänd student med noll koll på allting, för att få veta att man behöver något de inte själva vet vad det är. För ett kvartal sedan var det en representant av 3 som försökte övertyga mig om att jag behövde mobilt bredband. Turligt nog visste jag ju själv att så var fallet, men när jag frågade om 3G-modemet jag skulle få gratis för endast 299 kr fungerar tillsammans med GNU/Linux, fick jag följdfrågan “Vad är det?”. När jag sedan utan att tveka valde vit färg på modemet (för att det matchar min EeePC), fick jag frågan om jag kör Mac. Det var således inte säljarens förtjänst att jag tecknade detta abonnemang, utan endast min egna medvetenhets.

Så igår hände det igen. Jag vet med mig själv att jag snart kommer behöva en ny mobiltelefon och tillhörande abonnemang, men jag är i nuläget inte speciellt uppdaterad på den tekniska fronten. Jag sörjer att OpenMoko har lagt ner sina planer på en 3G-uppföljare till Neo Freerunner, och allt jag vet är att den minst dåliga ersättaren blir en telefon med Google Android. Med denna information som grund, lät jag mitt intresse fångas av två grabbar i 20-, 22-årsåldern som jag tyckte såg någorlunda tekniskt intresserade ut, klädda i Tele2-utstyrsel.

På första frågan jag fick svarade jag att jag i nuläget varken har telefon eller abonnemang. På andra frågan svarade jag att jag inte kan något om telefoner, men att jag vill ha en jag kan köra Google Android på. Den av de två killarna som hanterade mitt ärende förändrade direkt sitt utseende från det teknikkompetente till det klassiska frågetecknet. “Alltså, vi har ju enklare telefoner, men du behöver nog denna…” sa han och plockade fram något med knappsats och ganska stor display, av märket Nokia och modell E71. “Kanske det”, sa jag och frågade “Och du kan försäkra att det går att köra Android på den?” Han började bläddra i menyerna och visade mig att det går att hitta Javaapplikationer, men tyvärr hittade han inte Andoid. “Alltså, det är ett operativsystem” sa jag, varpå han övertygande antydde att han förstod det från början.

Han frågade sin kollega, som verkade vara rätt glad att han slapp mitt ärende. Denne ringde dock en vän, som inte heller hört talas om Android, samtidigt som min säljare desperat men med föga framgång studerade produktbladet för E71. Hans kompis försökte nu med en tredje kontakt, som lät mer kunnig. Jag fick nu frågan “Är Android ett businessprogram?” vilket gjorde mig aningen förvirrad och jag bad honom definiera begreppet. “Ja alltså, E71 är ju en businesstelefon, så om Android är ett businessprogram så fungerar det”.

Jag tackade för mig och förklarade att jag måste fundera innan jag kan binda mig på en avbetalningsplan kombinerad med abonnemang i 24 månader. Såhär i efterhand, efter att ha funnit ut att man åtminstone inte i nuläget kan köra Android på Nokia E71, känner jag mig nöjd med att jag tackade nej till erbjudandet. Jag letar vidare, men det lutar åt att jag antingen tar hem en HTC Dream från Polen eller väntar tills den släpps här.