Blogg om teknik, politik, musik, fri mjukvara, livet och pirater

Under drygt ett år har det varit stor hype runt musiktjänsten Spotify. Då jag inte brukar hänga på låset vid lansering av sådana tjänster, har det fått gå ända tills igår då jag gjorde slag i sak och provade.

Spotify är lätt att installera, även under GNU/Linux via Wine, och det fungerar alldeles utmärkt. Massor av musik finns tillgänglig och är lätt att söka upp och det är mycket bra genomströming. Alltså, sökningarna går på ögonblicket och det tar ingen tid att starta spelningen. Efter sådär sex låtar får man stå ut med en reklamsnutt, om man inte väljer att betala en hundralapp i månaden. Fair deal säger jag. Pengarna måste ju komma in, så det är inget konstigt. Spotify är en underbar tjänst!

Många så kallade analytiker, såväl yrkesmässiga som hobbybloggande, tror att Spotify är skivbolagens räddning från den annars  säkra döden de själva promenerar emot. Jag talar givetvis om den massiva piratkopieringen som skivbolagen uppmuntrar västvärldens befolkning att begå. Spotify ersätter piraternas behov, heter det. Bullshit säger jag. Spotify är en vidrig tjänst!

Men nyss lovordade jag ju Spotify? Ja, jag ska kosta på mig en liten utredning. Även om det är en perfekt tjänst ur användarmässigt perspektiv, är jag som användare ändå helt och hållet fast i Spotifys klor. Jag har ingen frihet att välja hur jag vill spela upp musiken. Nu råkar jag kunna använda Spotifyklienten genom att trixa lite, trots att jag kör Ubuntu, men jag vill ju spela musik i en helt annan klient. Jag är inte nöjd med att ha ytterligare ett program som dessutom inte är enhetligt med resten av mitt system. All musik finns inte i Spotify, och kommer aldrig någonsin att finnas, så jag måste kunna komplettera med andra metoder. Fri musik, och även min egen, till exempel. Om jag ska ut så vill jag slänga över min musik till min bärbara mediaspelare av märket iAudio, och Spotify har inget stöd för den.

Så, är Spotify skivbolagens räddning? Indirekt, kanske. Inte för att Spotify ersätter piraternas behov, men för att det får skivbolagen att våga tänka lite nytt. Spotify har faktiskt kontrakt med de största bolagen. Det är ett steg i rätt riktning, även om den nuvarande formen är långt ifrån tillräcklig för att täcka var och ens behov. Och vi är vana vid att ha det perfekt, så vi kommer aldrig finna oss i en kompromiss som ger oss något halvbra. Jag kan inte tala för alla pirater, men jag kan tala för mig själv, och jag tror att jag representerar en hel del av folket i detta fall. Så nu ska jag våga mig på ett förslag på en konkret modell jag skulle acceptera. Ta Spotify som referens, men med följande förändringar:

• Specificera ett öppet standardprotokoll iställetför att stänga in metoden i en proprietär klient
• Hindra inte användaren från att göra något, såsom att spara musiken på valfritt media (vilket givetvis inkluderar 100% DRM-befriad musik)

Enkelt va? Två punkter som måste uppfyllas. Det är allt som behövs för att ett koncept som Spotify skulle kunna ersätta piratkopiering av musik. En hundring i månaden skulle jag tveklöst betala för en sådan tjänst, och sålänge jag betalar spelar det väl ingen roll om jag fortsätter streama eller om jag lyssnar från min bärbara mediaspelare? Observera att dessa två punkter måste kompletteras med resten av Spotifys koncept. Det måste vara flaterate, alltså en fast månadsavgift. Och givetvis ingen reklam, eftersom man betalar.

Den dag skivbolagen skriver kontrakt med en tjänst som uppfyller detta koncept fullt ut, kan jag förklara dem som vinnare. Om det inte sker inom ett par år, blir det svårt för skivbolagen att se en framtid. Och nej, IPRED är ingen lösning.