Inlägg märkta ‘fri mjukvara’

Två t-shirts från GNU/FSF till salu

tisdag, 12 januari, 2010

Jag beställde t-shirts från Free Software Foundation, storlek XL. Det visade sig att det är stora storlekar, så i en XL skulle det rymmas två-tre slimmade TWM2-kroppar som min. Därför säljer jag nu dessa två oanvända och otvättade tröjor. Den ena är röd med en röd gnu på och den andra är svart med GPL3-propaganda. Båda är fruktansvärt attraktiva och skulle göra just dig till strandens konung i sommar. Om du är tillräckligt stor, dvs.

Jag släpper dem till ett något reducerat pris mot vad jag gav för tröjorna och frakten, och tullen räknar jag helt bort. 200 kr/st vill jag ha. Ska beställa mig en ny uppsättning likadana exemplar, men i mindre storlek.

Sugen? Skriv en kommentar med giltig e-postadress så kontaktar jag dig. Bäst om du hämtar i Akalla eller att vi möts i Stockholm, men jag kan skicka i värsta fall.

Droidify – äntligen en Spotifyklient till Android

onsdag, 19 augusti, 2009

Läs uppdatering längre ner!

Nu är det dags att förnya prenumerationen på Spotify Premium! Jepp, för nu har det äntligen släppts en Spotifykompatibel klient till Android. Har testat den och trots en och annan bugg anser jag att den redan i denna tidiga version är tillräckligt stabil för att täcka mina behov.

Droidify är namnet på klienten och den bygger på den fria Spotifyimplementationen Jotify, som i sin tur är en javabaserad implementation av Despotify. Jotify är fri, men under en licensform som är snarlik en gammal trasig BSD-licens. Detta gör att man i extremfall kan använda Jotifys källkod till att implementera proprietär programvara, vilket har utnyttjats i fallet Droidify. Droidify är alltså tyvärr inte fri mjukvara.

Hur som helst är Droidify en god nyhet, då det sätter press på Spotify, som länge har lovat att släppa en officiell Androidklient. Enligt rykten skulle den komma före en iPhoneversion, men så blev det inte. Detta svek mot communityt får som konsekvens att den inofficiella klienten är ett faktum.

Spotify skulle kunna svara med att försöka blockera anslutningar från Droidify och andra tredjepartsimplementationer. Det skulle dock föra ett problem med sig – och det känner de till. Nu är det nämligen så att Despotify har lovat att inte tillåta anslutningar med reklamfinansierade Spotifykonton, utan endast Premium. Detta under förutsättning att Spotify inte blockerar den fria klienten. Skulle Spotify försöka, kommer Despotify göra allt för att klienten ska uppenbara sig exakt som den officiella, och då även fungera på gratiskonton. En liten skön släng av terrorbalans, helt på sin plats.

Faktum kvarstår att detta bör ses som en win-win-win-situation. Vinst på alla plan. Spotify får sina pengar från mig och andra som använder tredjepartsklienter. Despotify och andra klienter kan växa och gro utan bekymmer (sålänge de håller löftet om att inte fungera med gratiskonton). Skivbolagen får sina oförtjänta pengar, om ändå vissa giriga ugglor som redan får för mycket självklart vill ha mer.

Uppdatering ett par timmar senare: Jag hade fel!

Terrorbalans fungerar uppenbarligen inte. Utvecklaren av Droidify har blivit kontaktad av Spotify och har efter samtal med dem bestämt sig för att lägga ned utvecklingen. Turligt nog hann jag inte förlänga mitt Premiumkonto. Det löper ut om ett par dagar, och som jag känner det nu kommer jag aldrig att förlänga det igen. Tack till ”cure33″ som uppmärksammade detta!

Tidig version av Google Chrome för GNU/Linux

tisdag, 30 juni, 2009

Jag råkade ta mig vägarna förbi Googles sida om Chrome och fann att de har släppt ut en tidig utvecklingsversion av webbläsaren Chrome för GNU/Linux. Jag provade att tanka ner deras Ubuntupaket och installationen gick smärtfritt. Sitter nu och skriver detta inlägg däri. Den verkar snabb och kompatibel. Nuvarande version är dessutom befriad från flash och andra onda ting.

Under de 10 minuter jag testat den hittills har jag inte fått den att krasha, men jag blir inte förvånad om den gör det innan jag hinner posta detta inlägg. :) Därför gör jag det nu, så jag slipper oroa mig mer.

HTC Magic med Google Android, och jag har den

lördag, 13 juni, 2009
HTC Magic sedd framifrån (vänster) och bakifrån (höger). Den trevligaste mobiltelefon jag någonsin hållt i.

HTC Magic sedd framifrån (vänster) och bakifrån (höger). Den trevligaste mobiltelefon jag någonsin hållt i. Tre har valt att sälja vita varianter, vilket jag uppskattar. Bilderna är tagna på mitt exemplar.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av mobiltelefoner, utan mest sett dem som nödvändiga ondskor. Mestadels beror det på att de telefoner som funnits på marknaden har varit så otroligt ointuitiva att använda så att det skapat mer frustration än glädje. Nu är dock den tiden förbi. Jag har skaffat en telefon som fungerar som jag vill, och det beror på att det är Google som utvecklat användarinterfacet. Telefonen heter HTC Magic och operativsystemet heter Android.

När jag började på mitt nya jobb för tre veckor sen fick jag frågan vad jag vill ha för mobiltelefon, för en sådan ville företaget åtga sig att tillhandahålla. Av erfarenhet från före detta arbetsplatser är jag van vid att sådana åtaganden brukar gälla de billigaste och minst upphetsande alternativ som marknaden för stunden erbjuder. Därför var det med en skämtsam ton jag svarade ”en HTC Magic vore trevligt, eh heh…”, varpå jag bara fick tillbaka ”det låter som ett bra alternativ”.

Vägen till en Magic var dock inte helt fri från tuvor. För det första fanns telefonen inte på svenska marknaden för tre veckor sen. För det andra var det tyvärr Tre som vann ensamrätten på försäljning av telefonen, medan företaget jag jobbar på är knutna på att använda Telia, och för det tredje har Tre valt att inte sälja telefonen utan abonnemang. Den säljs dock utan operatörslås, så efter mycket om och men lyckades jag komma fram till en deal där priset för telefonen plus det billigaste abonnemanget under 18 månaders bindningstid gick att motivera, och idag har jag telefonen i min hand.

Den förinstallerade versionen av Google Android bygger på Linux 2.6.27, så kärnan är ny och fräsh. Användargränssnittet är riktigt smart och smidigt, till skillnad från Sonyericssons och Nokias telefoner. Min jämförelse kanske är orättvis, eftersom jag aldrig använt något annat än budgettelefoner tidigare, men jag har svårt att tro att något av deras system är genomtänkt. Jag kan tillägga att jag inte har använt iPhone, och inte heller tänkt att göra det, då jag av princip bojkottar Apple.

Interaktionen med telefonen sker dels igenom ett antal fysiska knappar och en styrkula men framförallt navigerar man genom att peta med fingrarna på skärmen. Den viktigaste fysiska knappen är Hem, som tar dig till startskärmen var du än är. Att telefonen har fysiska knappar för att svara och lägga på samtal ser jag som ett plus, då sådant förväntas fungera även om man har handskar på sig. Styrkulan tycker jag är sådär, men det mesta man styr med den går även att styra direkt på skärmen, vilket jag föredrar. Telefonen har även sensorer som mäter lutningen, med så pass hög precision att det klassiska spelet där du rullar en kula i en labyrint genom att luta spelplanen åt olika håll, finns implementerad i digital form med riktigt naturlig spelkänsla.

På startskärmen (som syns på bilden ovan) ligger som standard en analog klocka och ett par ikoner för att ringa och surfa. Dessa går lätt att byta ut till vad man önskar. Förutom startskärmen har man två till virtuella skrivbord, som man når genom att rulla på styrkulan åt höger respektive vänster eller dra iväg skrivbordet med fingret. På dessa tre skrivbord får man plats med tillräckligt många funktioner för att det man gör 99% av tiden ska få plats. Skulle man inte få plats med alla grejer är det bara en extra knapptryckning för att få en komplett lista över alla program och funktioner som finns tillgängliga.

Jag har suttit några timmar under dagen och tittat på utbudet av spel och program man kan ladda ner från ”Market”, som den officiella programkällan heter. Trots att Android är ganska nytt, finns det en hel del grejer att tanka hem. Jag har provat en handfull av de mest populära. Den viktigaste är Schwartz, som simulerar ett ljussvärd från Star Wars… Eller var det Space Balls? :) Schwartz är förövrigt ett bra exempel på vad man kan nyttja de ovannämnda lutningssensorerna till. Ett annat ännu mer användbart program jag installerade är förstås en jabberklient. Det finns förvisso en inbyggd, men den är gjord endast för att användas med Google talk, och det är inte tillräckligt för mig.

Vad det gäller övriga godsaker som jag kommer använda Magic till är bland annat att den har en inbyggd GPS, men den har jag inte testat ännu. Om den fungerar bra, vilket jag har all anledning att tro, eftersom den är kopplad till Google Maps, är det en otroligt användbar funktion för mig, då jag lider av exceptionellt uselt lokalsinne. Det ryktas även om att Spotify är i stad att släppa en klient för Android. Det ser jag fram emot, även om jag hellre ser att någon portar Despotify, så jag får fri mjukvara som jag eftersträvar. Den inbyggda kameran har jag provat, och även om det är den bästa mobilkamera jag har använt, vet jag inte om jag skulle klassificera den som användbar. Den har autofokus, men i övrigt är den sådär…

Nu hoppas jag bara på att jag tar mig tid att prova på att utveckla lite småprylar själv till Android. Den bygger ju i mångt och mycket på fri mjukvara, som är en del av min livsfilosofi, och det är ju en motiverande anledning att själv sätta sig och skriva lite lustig kod. Dessutom har jag idéer om program jag vill ha men som jag inte har hittat på Market än så länge. Men som alltid lär det väl komma innan jag ens har skrivit hello world. :)

Stänga av pc-speaker-beep i bash

torsdag, 11 juni, 2009

Varje gång jag sätter mig vid ett nyinstallerat eller dåligt konfigurerat Ubuntu-system eller annan variant av GNU/Linux, blir jag påmind av att standardinställningarna för pc-speakern är kvar på tidigt 80-tal. Trycker man tab för att komplettera filer i bash eller om man råkar trycka nedåt en rad för mycket i Vim så piper det. Oerhört enerverande. Varför varför varför?

Nåja, det är lätt att fixa. Anledningen till denna bloggpost är att jag själv ska veta var jag kan söka efter svaret så jag slipper googla mig fram varje gång, men kommer du hit och får svaret så bjuder jag på det.

xset b off

Antingen kör man detta kommando i det shell man arbetar, om man bara vill att det ska vara aktivt för den sessionen. Vill man ha det mer permanent kan man lägga raden i filen ~/.bashrc.

Blåsta mobilförsäljare på uppdrag av Tele2

onsdag, 15 april, 2009

Alltid samma visa. Man blir haffad på stan av en av någon teleoperatör utsänd student med noll koll på allting, för att få veta att man behöver något de inte själva vet vad det är. För ett kvartal sedan var det en representant av 3 som försökte övertyga mig om att jag behövde mobilt bredband. Turligt nog visste jag ju själv att så var fallet, men när jag frågade om 3G-modemet jag skulle få gratis för endast 299 kr fungerar tillsammans med GNU/Linux, fick jag följdfrågan ”Vad är det?”. När jag sedan utan att tveka valde vit färg på modemet (för att det matchar min EeePC), fick jag frågan om jag kör Mac. Det var således inte säljarens förtjänst att jag tecknade detta abonnemang, utan endast min egna medvetenhets.

Så igår hände det igen. Jag vet med mig själv att jag snart kommer behöva en ny mobiltelefon och tillhörande abonnemang, men jag är i nuläget inte speciellt uppdaterad på den tekniska fronten. Jag sörjer att OpenMoko har lagt ner sina planer på en 3G-uppföljare till Neo Freerunner, och allt jag vet är att den minst dåliga ersättaren blir en telefon med Google Android. Med denna information som grund, lät jag mitt intresse fångas av två grabbar i 20-, 22-årsåldern som jag tyckte såg någorlunda tekniskt intresserade ut, klädda i Tele2-utstyrsel.

På första frågan jag fick svarade jag att jag i nuläget varken har telefon eller abonnemang. På andra frågan svarade jag att jag inte kan något om telefoner, men att jag vill ha en jag kan köra Google Android på. Den av de två killarna som hanterade mitt ärende förändrade direkt sitt utseende från det teknikkompetente till det klassiska frågetecknet. ”Alltså, vi har ju enklare telefoner, men du behöver nog denna…” sa han och plockade fram något med knappsats och ganska stor display, av märket Nokia och modell E71. ”Kanske det”, sa jag och frågade ”Och du kan försäkra att det går att köra Android på den?” Han började bläddra i menyerna och visade mig att det går att hitta Javaapplikationer, men tyvärr hittade han inte Andoid. ”Alltså, det är ett operativsystem” sa jag, varpå han övertygande antydde att han förstod det från början.

Han frågade sin kollega, som verkade vara rätt glad att han slapp mitt ärende. Denne ringde dock en vän, som inte heller hört talas om Android, samtidigt som min säljare desperat men med föga framgång studerade produktbladet för E71. Hans kompis försökte nu med en tredje kontakt, som lät mer kunnig. Jag fick nu frågan ”Är Android ett businessprogram?” vilket gjorde mig aningen förvirrad och jag bad honom definiera begreppet. ”Ja alltså, E71 är ju en businesstelefon, så om Android är ett businessprogram så fungerar det”.

Jag tackade för mig och förklarade att jag måste fundera innan jag kan binda mig på en avbetalningsplan kombinerad med abonnemang i 24 månader. Såhär i efterhand, efter att ha funnit ut att man åtminstone inte i nuläget kan köra Android på Nokia E71, känner jag mig nöjd med att jag tackade nej till erbjudandet. Jag letar vidare, men det lutar åt att jag antingen tar hem en HTC Dream från Polen eller väntar tills den släpps här.

OneSwarm gör dig anonym, oavsett vad Pontén vill att du ska tro

måndag, 30 mars, 2009

OneSwarm är det nya och heta fildelningsprotokollet och -programmet som är designat för att ge användarna en högre grad av anonymitet än vad de traditionella systemen, inklusive bittorrent, gör. Nu när IPRED så sakterligen blir en del av vår vardag, ökar givetvis behovet av ett system som OneSwarm. Antipiratbyråns söta mediaansikte Henrik Pontén har haft konstant diarré sedan han först hörde talas om OneSwarm, och gör nu allt som står i hans makt för att smutskasta det. Och med mycket diarré till förfogande är det inte svårt att kasta skit i massor.

OneSwarm bygger bitvis sin teknik på bittorrent, men istället för att man har en gemensam tracker (som till exempel The Pirate Bay), genererar klienten (programmet du kör på din dator) en unik nyckel, som du delar med sig av till sina vänner och bekanta. När du byggt upp en lista av vänner, kan du dels söka bland deras filer, men även bland deras vänners filer, och deras vänners vänners vänners vänners [...] vänners vänners filer. Och det bästa av allt är att det inte går att spåra filerna längre än till din närmaste vän.

Det finns några nackdelar med denna teknik. För det första kan datan tvingas ta en rejäl omväg innan den hamnar hos dig, men den största nackdelen är att du själv aktivt måste lägga till dina vänner. Och du måste verkligen veta att du kan lita på dina vänner, för om du skulle lägga till exempelvis Henrik Pontén som vän, är du bokstavligen kokt i bajs.

Pontén utnyttjar detta faktum i hans mediala utlåtanden och beskriver det som att det räcker med att en person i vänskapskretsen är skurk så fallerar hela konceptet. Detta är ett taktiskt drag för att skrämma folk från att våga förlita sig på systemet, men sanningen är att det inte håller. Ja, som sagt, lägger du till Pontén själv som vän, kan han se vad du delar ut. Om du däremot lägger till honom som ”begränsad vän”, kan han bara söka efter filer (alltså inte bläddra i din utdelningskatalog) och sökresultatet avslöjar inte om filerna tillhör dig eller din väns väns väns [...] väns vän. Bäst är ju dock att inte lägga till honom över huvud taget, för utan att göra det kan han aldrig någonsin få fatt på din IP-adress, hur många burkar IPRED han än proppar i sig.

Jag har precis provat att installera OneSwarm, och visst har det sina användarmässiga begränsningar. Men det är ju så nytt än sålänge, så det har jag överseende med. Och jag tänker i denna bloggpost dela med mig av min nyckel, så att mina vänner (ni som läser bloggen) kan lägga till mig. Jag kommer dock inte godkänna vem som helst.

Min publika nyckel till OneSwarm:

MIGfMA0GCSqGSIb3DQEBAQUAA4GNADCBiQKBgQCZdKYhU
/g4IBSgMLNKC7s6KUcckC2ZTTh/Qs3dzQ1Op0IY/z4dZt
1HsOrZ+/oyz6hHxUD0QHHKXArPWgrALwJLWj3N4wZKwaV
3tbPN+aJpaQRDdxwz0pL0LTEv4gi3MaIUkMMU8WDtt/As
SC/fHVogTqpNr7tPGP3bkpWJKqgBkQIDAQAB

Du som känner mig personligen, slå mig en signal så verifierar vi att det är rätt person. Du som inte känner mig än, ta kontakt med mig och försäkra mig om att du har gott uppsåt, så kan vi säkert bli begränsade vänner. Största anledningen till att jag publicerar nyckeln är att föregå med gott exempel och uppmana alla att göra det samma, med ungefär samma typ av villkor.

Observera att jag bara delar ut min egen musik, GNU/Linuxdistributioner och bilder på när Henrik Pontén sitter på toaletten och skriver insändare till Aftonbladet.

Despotify – gör Spotify fritt

tisdag, 24 februari, 2009

För en tid sedan skrev jag om Spotify, och förklarade att tekniken och produkten är riktigt bra, men att det tyvärr inte går i linje med min filosofi om fri mjukvara och öppna protokoll. Nu har protokollet blivit reverseenginerat (”knäckt”) av några flitiga svenska studenter och de har även tagit fram en kommandoradsbaserad Spotifyklient som de släppt under en fri licens. De har fyndigt nog valt att kalla projektet Despotify.

Jag provade som hastigast att kompilera den och det gick smärtfritt. Starta den och logga in med den på mitt Spotifykonto gick lika bra. Jag kunde se mina spellistor och söka efter låtar. Tyvärr krashade klienten när jag försökte spela en låt, men jag vågar inte uttala mig om varför. Jag ska felsöka lite själv och eventuellt skicka en stacktrace (buggrapport med felsökningsdata) till utvecklarna.

De har i själva verket implementerat två klienter. Den ovannämnda med textbaserat användargränssnitt samt en de kallar gateway, som enligt vad jag förstår är en Spotifyklient utan direkt användarinterface, som man kan kommunicera med via HTTP. Detta skulle man nog lätt kunna använda sig av för att bygga Spotifyplugin till andra mediaspelare.

Det pågår redan en diskussion om huruvida det är rätt eller fel att dokumentera Spotifys protokoll, som dessa grabbar har gjort. Vissa påstår att detta betyder döden för Spotify, bland annat eftersom man kan använda detta för att spara musik från Spotify till sin dator. Själv är jag av åsikten att det är helt totalt jävla rätt! Mjukvara ska vara fri och protokoll ska vara öppna. Om detta innebär döden för Spotify, vilket jag inte alls tror, så betyder det att Spotify som koncept är trasigt från grunden.

Uppdatering 27 februari

Jag har nu provat lite mera och även via IRC varit i kontakt med utvecklare av despotify. Att det inte fungerade för mig berodde på att Spotify har blockat så att deras reklamfinansierade gratiskonto inte fungerar med despotify. Ganska förståligt, eftersom reklamen kräver stöd av klienten, vilket givetvis inte är implementerat i despotify. Jag gjorde därmed slag i sak och skaffade mig ett premiumkonto i en månad för 99 kr. Nu fungerar despotify mycket bättre. Det är dock en hel del buggar och det har en bit kvar innan det är en fullvärdig spelare. Dock är projektet bara några dagar gammalt än sålänge, så det har jag full förståelse för. Jag har även slängt ett öga på koden för att se om det är något jag kan göra för att påskynda utvecklingen. Än har jag dock inte kommit fram till något konkret.

Dagens bök med min WRT54G-router

söndag, 22 februari, 2009

Idag har min blogg varit lite svajig, på grund av att jag har strulat med min router till vilken bland annat min webbserver är kopplad. Jag tänkte skriva ner lite detaljer om anledningarna, mest för att ha som egen notering när jag stöter på samma sak igen i framtiden, men även för dem som råkar ut för samma sak och googlar sig hit.

I samband med att jag bytte bredbandsleverantör skaffade jag mig en trådlös router av märke Linksys och modell WRT54G. Detta är en gammal men uppskattad router, då dess firmware är baserat på GNU/linux och det faktum att det finns ett communitybaserat alternativt firmware kallat OpenWRT. Tyvärr nöjde jag mig med den informationen när jag skaffade min, och nu har jag levt i tron att jag har kört fri mjukvara i min router…

Jag har märkt av att jag stundom får rätt seg nedladdningshastighet. Min ISP ger mig ungefär 30/30 Mbps (trots att jag betalar för 10/10), men ibland mäter jag den till runt 3 ner och 30 upp. Vid lite googlande på detta fenomen, stötte jag på en del forumtrådar som antyder att detta är ett känt problem på äldre firmwares på version 5 av denna  router. Och version 5.1 är vad jag har. Vidare kom jag snart fram till att firmwaren från och med version 5 av hårdvaran är proprietär och inte utbytbar till OpenWRT. När detta stod klart för mig greps jag av någon slags känsla av kalkon. Fråga mig inte varför.

Efter ännu mer googlande var jag återigen försedd med en gnutta hopp. Det finns tydligen ännu en fri firmware till WRT-lika routrar – DD-WRT.  Detta projekt har även stöd för WRT54G v5.0, v5.1 och v6.0, efter att utvecklarna har lyckats reverseengineera formatet av firmwaren. Efter att ha följt installationsanvisningarna till punkt och pricka, är nu min router äntligen fri och än sålänge verkar den funka stabilare och bättre än med den proprietära dynghögen.

På vägen trodde jag att jag brickade min router. Ty, vid uppgraderingen hände det som inte får hända – anslutningen till routern bröts innan överföringen var klar. Turligt nog fungerar det inte som jag befarade, utan det var lugnt att försöka igen. Men det fortsatte att dö vid varje försök. Det tog mig timmar av googlande utan framgång. Slutligen kom jag på tanken att slå över från https tillbaka till http, och då funkade det kalas.

Jag återkommer om det uppstår problem på vägen. Just nu funkar det fint, efter några timmars körande, men det gjorde det även med gamla firmwaren.

Moonlight – fri implementation av Microsoft Silverlight

fredag, 13 februari, 2009

Silverlight är Microsofts svar på Adobes Flash. Jag har sedan jag första gången hörde talas om det varit starkt skeptisk och bara tänkt att det kommer resultera i ännu mer inkompatibilitet och att världen verkligen inte mår bra av fler proprietära format. Nu har jag dock ändrat uppfattning.

Novell har nämligen gjort en helt fri implementation av Silverlight, som de har valt att kalla Moonlight. Den är enligt vad som sägs helt kompatibel med Silverlight, och det beror på att de faktiskt har fått dokumentation och specifikationer av Microsoft själva! Nu är Moonlight redan uppe i version 1.0, och detta redan innan Silverlight har slagit igenom på allvar.

Surfar du med exempelvis Firefox i GNU/Linux och hamnar på en sida som har Silverlightmedia, och du inte har Moonlight installerat, erbjuds du en knapp du kan klicka för att hämta pluginen, och du tas omedelbart till sidan där du kan installera Moonlight. Installationen är enkel och smärtfri (åtminstone var den det för mig på min lilla EeePC med Ubuntu Intrepid Ibex).

Det du inte får med är, turligt nog, proprietära mediaavkodare. Om du önskar kan du installera dem som tillhandahålls av Microsoft själva. Du får en fråga om det första gången du hamnar i behov för det. Licensen på dem ger till tillåtelse att använda dem tillsammans med Moonlight i en webbläsare. Inget annat. Jag har sett ondare licenser, men det är självklart inget man installerar om man är fri mjukvarupurist.

Detta är verkligen det bästa Microsoft har gjort någonsin. Jag antar att det finns en hund begraven, men jag har efter en hel del grävande inte lyckats finna den. Det är förstås ett sätt att hamna över Adobe på highscorelistan, men inte mig emot. Till och med jag skulle kunna tänka mig att använda Silverlightformatet om jag skulle finna behov av det.

Alla steg i riktning mot världsdominans av fri mjukvara ligger mig varmt om hjärtat, och detta är ett sådant, trots att det kommer från ett samarbete mellan Microsoft och Novell.