Men, Android är ju fritt och med öppen källkod?!

Nja. Androidsystemet i sig lyder under Apache License version 2, som är fri. Kärnan är Linux, som till stor del lyder under GPLv2. Linuxkärnan innehåller emellertid en stor del ickefria komponenter, av vilka vissa faktiskt används av Androidtelefoner. Det rör sig främst om drivrutiner till modem, GPS, kamera, mikrofon och dylikt. Ovanpå systemet finns det rikligt med applikationer som inte är fria. Googles svit av användarapplikationer, såsom Market, Maps, GMail och Calender är exempel på ickefri mjukvara. Det har redan sedan länge varit ett problem för exempelvis tredjepartsdistributionen CyanonogenMod, som fick med Google att göra efter att ha skickat med dessa appar med sina paket. Telefonoperatörer och tillverkare av mobiltelefoner har även som regel att bygga egna appar och även modifiera Android, varav utkomman sällan är fri mjukvara.

Android Market är som nämnt ickefri mjukvara, och inuti “butiken” kryllar det av tredjepartsappar med tveksamma licenser. Engelskans vardagliga ord för gratis är just free, vilket olyckligtvis framkallar förvirring. Att Google väljer att kategorisera apparna i free och payed apps utan att tydligt ange vilken licens som gäller för respektive app, gör det svårt för användarna att veta vad som är möjligt att använda i ett fritt system.

Replicant är ett projekt som har till syfte att lösa dessa problem. Målet är Androidtelefoner med 100% fri mjukvara. Det finns en handfull modeller som man har lyckats porta Replicant för. Däribland Nexus S, Googles brandade Samsungtelefon. Det är den telefon man i skrivande stund kommit längst med i funktionellt avseende. Därför köpte jag en sådan just för att experimentera med Replicant.

Först tog jag hem källkoden till Replicant, då de färdiga image-filerna var utdaterade. 13 GB! Därefter följde jag kompileringsguiden, och bygget tog ca 2 timmar på min gamla trötta maskin. Jag mötte inga större problem på vägen. Därefter installerade jag mina nybakade image-filer på telefonen och vips så bootade jag ett helt fritt system.

Vad fungerar och vilka problem har jag stött på? De absolut viktigaste funktionerna är på plats. Ringa, ta emot samtal, skicka sms och ta emot funkar fint. Datatrafik har jag inte fått igång, men enligt utvecklarna jobbas det på det och ska redan under vissa förutsättningar fungera. Kamerorna fungerar att fotografera med, men förhandsvisningen är gråskalig. När jag provade att filma krashade kameraappen. Scanna streckkoder fungerar dock fint. Jag kör med Telia Refill, och dess koder för att ladda på och kolla saldo fungerar inte i nuläget. GPS, wifi och blåtand har i nuläget inga drivrutiner och det är oklart vilka av dessa delar som ens är möjliga att skriva fri kod för.

En liten detalj som förmodligen inte går att göra fri är bootloadern. Den kan jämföras med BIOS i en dator. Eftersom man i normala fall inte uppdaterar den, kan man likställa den med en del av hårdvaran, och hårdvaran är inte ett föremål för att göras fri, eftersom den är omöjlig (eller extremt svår) att kopiera. Att uppdatera bootloadern är inte heller riskfritt, då man kan bricka sin telefon (göra den oåterkalleligt obrukbar) om uppdateringen går snett. Givetvis vore det bra att ha även bootloadern fri, men det finns viktigare saker att lösa i första hand.

Så nu håller jag för första gången i mitt liv en mobiltelefon med helt fri mjukvara i min hand! Det finns saker att göra innan den funktionellt kan möta de krav som ställs på en modern telefon, men den är en bra bit på väg. Jag kommer fortsätta köra Replicant på denna och ska se till att hålla den fri från ickefri mjukvara. Till varje pris snarare än i den mån det går.

Jag släpper dem till ett något reducerat pris mot vad jag gav för tröjorna och frakten, och tullen räknar jag helt bort. 200 kr/st vill jag ha. Ska beställa mig en ny uppsättning likadana exemplar, men i mindre storlek.

Sugen? Skriv en kommentar med giltig e-postadress så kontaktar jag dig. Bäst om du hämtar i Akalla eller att vi möts i Stockholm, men jag kan skicka i värsta fall.

PetPorte SmartFlap, en kattlucka med RFID-baserat lås som öppnar för korrekt identifierande katter och stänger ute resten. Bilden är lånad från PetPorte.

I slutet av sommaren bestämde sig Zelda, vår katt, för att ta sig större friheter än vi tänkte. Att vi hägnat in vår uteplats bekymrade henne mindre och mindre, eftersom hönsnät bara är ett hinder för mentalt svaga katter. Nätet kom snart att fungera som en brandstege upp på taket så att man lätt går runt huset och ner via trädet på framsidan. Vi bestämde oss för att ta ner inhägnaden och låta henne komma och gå som hon vill via fönstret.

Detta fungerade jättebra till en början. Notan visade sig dock bli rätt hög då hon började bjuda in grannarnas katter på lunch. Regniga dagar medför det även förhöjd städinsats, vilket jag inte uppskattar det minsta.

Vår katt är ju försedd med RFID-chip inopererat i nacken. Något jag inte tycker om, då jag själv inte skulle vilja ha det, men det faktum att hon har det kvarstår. Så jag tänkte att det borde gå att konstruera en kattlucka som kan läsa av hennes RFID-chip och öppna just för henne och samtidigt stänga ute hungriga kompisar. Vid lite googlande hittade jag att fler har tänkt som jag, varav en, PetPorte, dessutom marknadsför sin lösning via en webbshop i England. Jag blev så till mig att jag genast beställde.

När den kom hem följde jag instruktionerna och programmerade den för Zelda. Det fungerade jättebra och luckan låser upp sig när hon nosar på den. Genast gick jag till bostadsrättsföreningen och tänkte rådgöra om var jag bäst placerar den. Svaret var enkelt: “Det gör du inte!” Det är tydligen en högst principiell fråga som har varit uppe på styrelsemöten fem gånger där man enhälligt har bestämt att kattluckor ska ratas inom vår vackra förening. Inget som ens kan diskuteras, för så är det. Minsann.

Nu börjar jag inse skillnaden mellan bostadsrätt och ägande.

Nåväl… Här satt vi med en jättebra kattlucka som vi inte fick montera. Jag googlade på möjligheten att byta ut altandörren till en jag själv kan modifiera utan att förstöra föreningens vackra dörr, för att vid behov kunna återställa till originalskick, men kom fram till att det blir mycket svårt att få tag på en dörr som passar utan att göra åverkan i karmen.

Jag var nära att ge upp och inse att vi helt enkelt får försörja Akallas katter. Men så fick jag en idé!

Katten går ju ut och in genom fönstret. Ah! Hur skulle det vara med ett insättningsfönster att montera luckan i?! Samma princip som myggnät på ram, fast med en plexiskiva istället. Enkelt att plocka bort ifall det av en eller annan anledning skulle vara nödvändigt, och lika lätt att sätta tillbaka när anledningen blivit inaktuell.

PetPorte SmartFlap installerad i ett hemmabyggt insättningsfönster av plexiglas.

Sagt och gjort! Jag skissade på vad jag ville ha och tog en busstripp till Bauhaus för att skaffa fram grejer. Ett par timmar och 900 kr senare var jag i stad att snickra och dona. Många sår och timmar senare satt luckan på plats, helt enligt min vision. Jag hade verkligen lyckats med en konstruktion som inte börjar med int main(void)! Nu återstår det bara att Zelda lär sig förstå luckan.

Ett trevligt tangentbord med amerikansk tangentuppsättning och Synapticskompatibel styrplatta och en lättåtkomlig musjoystick.

Det tog inte lång tid att vänja sig vid joysticken. Inte bara för att den till form, färg och konsistens påminner om en bröstvårta, utan även för att den sitter perfekt placerad för att inte vara störande utan bara väldigt praktisk. Som programmerare använder jag tangentbordet mer än musen, och då är det mycket skönt att slippa flytta handen därifrån när jag väl måste navigera pekaren. Synapticsplattan finner jag dock som överflödig, men den stör inte nämnvärt i alla fall.

Problemet är att jag är van vid amerikansk tangentuppsättning, och eftersom tillgång/efterfrågan blir en division med ett tal oändligt nära noll, blir resultatet att det är oändligt svårt att få tag på detta hos svenska leverantörer. Så jag beställde ett via eBay som jag fick hem idag, och med detta blogginlägg tar jag nu dess oskuld.

Men dyrt blev det! Den svenska varianten kostar i runda slängar 600 spänn. Jag betalade 1369 kr! 145 kr av dessa var tull och 100 kr var Postens tillägg för att köra ut paketet, vilket jag inte var informerad om och jag var inte hemma när de påstår sig ha knackat på dörren. Så 100 kr till Posten helt utan nytta och helt utan att jag beställt det.

Nåväl, vad gör man… Jag kontaktade förresten Dustin, och efter mycket om och men kom de fram till att de kan ta hem dessa 1369 krtangentbord, men till priset av 2700 kr plus moms. Så på sätt och vis kan man väl säga att jag kom billigt undan trots allt. Och jag är mycket nöjd med tangentbordet.

Amerikansk layout vill jag ha för att vanligt förekommande tangenter inom programmering är snabbare att komma åt, såsom {, [, ] och }, vilket jag har vant mig vid. Och det är inte bara trycket på tangenterna som skiljer. Den svenska layouten har större entertangent, och en tangent mellan z och skift. Det resulterar i många feltryckningar när jag kör svenskt tangentbord. Och åäö är inget problem, för jag har ställt in det på att switcha till svensk layout på höger alt, vilket ger åäö på sina svenska positioner.

Det är mycket smidigare att skriva svensk text nu. Visst fungerar det med originalet också, men för att få svenska tecken får man hålla a eller o nedtryckt en stund för att få upp en meny där man kan välja en variant av tecknet.

Tyvärr är tydligen inte ordlistan till originaltangentbordet kompatibelt med Trygves, men han har även släppt ersättare för denna. Inte riktigt lika rik som originalets, men tillräckligt.

Jag har bestämt mig för att donera ett par hundringar till Trygve den dag han släpper koden som GPL eller annan fri licens. Hoppas det är en motivator.

HTC Magic sedd framifrån (vänster) och bakifrån (höger). Den trevligaste mobiltelefon jag någonsin hållt i. Tre har valt att sälja vita varianter, vilket jag uppskattar. Bilderna är tagna på mitt exemplar.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av mobiltelefoner, utan mest sett dem som nödvändiga ondskor. Mestadels beror det på att de telefoner som funnits på marknaden har varit så otroligt ointuitiva att använda så att det skapat mer frustration än glädje. Nu är dock den tiden förbi. Jag har skaffat en telefon som fungerar som jag vill, och det beror på att det är Google som utvecklat användarinterfacet. Telefonen heter HTC Magic och operativsystemet heter Android.

När jag började på mitt nya jobb för tre veckor sen fick jag frågan vad jag vill ha för mobiltelefon, för en sådan ville företaget åtga sig att tillhandahålla. Av erfarenhet från före detta arbetsplatser är jag van vid att sådana åtaganden brukar gälla de billigaste och minst upphetsande alternativ som marknaden för stunden erbjuder. Därför var det med en skämtsam ton jag svarade “en HTC Magic vore trevligt, eh heh…”, varpå jag bara fick tillbaka “det låter som ett bra alternativ”.

Vägen till en Magic var dock inte helt fri från tuvor. För det första fanns telefonen inte på svenska marknaden för tre veckor sen. För det andra var det tyvärr Tre som vann ensamrätten på försäljning av telefonen, medan företaget jag jobbar på är knutna på att använda Telia, och för det tredje har Tre valt att inte sälja telefonen utan abonnemang. Den säljs dock utan operatörslås, så efter mycket om och men lyckades jag komma fram till en deal där priset för telefonen plus det billigaste abonnemanget under 18 månaders bindningstid gick att motivera, och idag har jag telefonen i min hand.

Den förinstallerade versionen av Google Android bygger på Linux 2.6.27, så kärnan är ny och fräsh. Användargränssnittet är riktigt smart och smidigt, till skillnad från Sonyericssons och Nokias telefoner. Min jämförelse kanske är orättvis, eftersom jag aldrig använt något annat än budgettelefoner tidigare, men jag har svårt att tro att något av deras system är genomtänkt. Jag kan tillägga att jag inte har använt iPhone, och inte heller tänkt att göra det, då jag av princip bojkottar Apple.

Interaktionen med telefonen sker dels igenom ett antal fysiska knappar och en styrkula men framförallt navigerar man genom att peta med fingrarna på skärmen. Den viktigaste fysiska knappen är Hem, som tar dig till startskärmen var du än är. Att telefonen har fysiska knappar för att svara och lägga på samtal ser jag som ett plus, då sådant förväntas fungera även om man har handskar på sig. Styrkulan tycker jag är sådär, men det mesta man styr med den går även att styra direkt på skärmen, vilket jag föredrar. Telefonen har även sensorer som mäter lutningen, med så pass hög precision att det klassiska spelet där du rullar en kula i en labyrint genom att luta spelplanen åt olika håll, finns implementerad i digital form med riktigt naturlig spelkänsla.

På startskärmen (som syns på bilden ovan) ligger som standard en analog klocka och ett par ikoner för att ringa och surfa. Dessa går lätt att byta ut till vad man önskar. Förutom startskärmen har man två till virtuella skrivbord, som man når genom att rulla på styrkulan åt höger respektive vänster eller dra iväg skrivbordet med fingret. På dessa tre skrivbord får man plats med tillräckligt många funktioner för att det man gör 99% av tiden ska få plats. Skulle man inte få plats med alla grejer är det bara en extra knapptryckning för att få en komplett lista över alla program och funktioner som finns tillgängliga.

Jag har suttit några timmar under dagen och tittat på utbudet av spel och program man kan ladda ner från “Market”, som den officiella programkällan heter. Trots att Android är ganska nytt, finns det en hel del grejer att tanka hem. Jag har provat en handfull av de mest populära. Den viktigaste är Schwartz, som simulerar ett ljussvärd från Star Wars… Eller var det Space Balls? Schwartz är förövrigt ett bra exempel på vad man kan nyttja de ovannämnda lutningssensorerna till. Ett annat ännu mer användbart program jag installerade är förstås en jabberklient. Det finns förvisso en inbyggd, men den är gjord endast för att användas med Google talk, och det är inte tillräckligt för mig.

Vad det gäller övriga godsaker som jag kommer använda Magic till är bland annat att den har en inbyggd GPS, men den har jag inte testat ännu. Om den fungerar bra, vilket jag har all anledning att tro, eftersom den är kopplad till Google Maps, är det en otroligt användbar funktion för mig, då jag lider av exceptionellt uselt lokalsinne. Det ryktas även om att Spotify är i stad att släppa en klient för Android. Det ser jag fram emot, även om jag hellre ser att någon portar Despotify, så jag får fri mjukvara som jag eftersträvar. Den inbyggda kameran har jag provat, och även om det är den bästa mobilkamera jag har använt, vet jag inte om jag skulle klassificera den som användbar. Den har autofokus, men i övrigt är den sådär…

Nu hoppas jag bara på att jag tar mig tid att prova på att utveckla lite småprylar själv till Android. Den bygger ju i mångt och mycket på fri mjukvara, som är en del av min livsfilosofi, och det är ju en motiverande anledning att själv sätta sig och skriva lite lustig kod. Dessutom har jag idéer om program jag vill ha men som jag inte har hittat på Market än så länge. Men som alltid lär det väl komma innan jag ens har skrivit hello world.

Efter första provskottet var vi övertygade. Resultatet ersätter definitivt det bordsvatten vi normalt köper på flaska, upptappat i Tyskland, transporterat till Lidl och sedan hemkånkat till oss. Priset per liter blir ungefär detsamma, men saken känns mycket mer jordnära och optimal.

SodaStream säljer även tillbehör under sitt varumärke, såsom läsktillsatser. Dessa har jag läst lite blandade åsikter om, men jag bestämde mig för att prova den med colasmak. Nu är inte jag speciellt religiös av mig när det gäller att välja colasida. Finns inte den sort jag föredrar tar jag en annan. Helst inte Coca Cola, men det ligger mer i en princip mot deras företagsstrategi än i smaken. Hur som helst… Wow! SodaStreams cola faller mig perfekt i smaken. Lika bra som vilken annan cola somhelst, och även här slipper vatten transporteras världen runt för att nå min mage.

Och det bästa av allt när det gäller colan… Minns ni Coca Cola Companys Vanilla Coke? Den som fanns en kort period i Sverige och som nu bara går att få tag i på butiker som importerar från USA? Ja, alltså, colan med vaniljsmak. Visst, det är Coca Cola Company, och dem vill man inte stödja, men vad gör man när de är ensamma aktörer på försäljning av cola med vaniljsmak? Jo, man gör som jag gjorde igår. Tillsätter vaniljsocker i colakoncentratet innan man häller det i det kolsyrade vattnet – och voila så har man vaniljcola med smak som är ruskigt lik “originalet”! Utan att transportera vatten från USA och utan att stödja Coca Cola Company.

Så patenterat eller ej. En kolsyremaskin är något jag rekommenderar alla som regelbundet dricker kolsyrade drycker.

Så igår hände det igen. Jag vet med mig själv att jag snart kommer behöva en ny mobiltelefon och tillhörande abonnemang, men jag är i nuläget inte speciellt uppdaterad på den tekniska fronten. Jag sörjer att OpenMoko har lagt ner sina planer på en 3G-uppföljare till Neo Freerunner, och allt jag vet är att den minst dåliga ersättaren blir en telefon med Google Android. Med denna information som grund, lät jag mitt intresse fångas av två grabbar i 20-, 22-årsåldern som jag tyckte såg någorlunda tekniskt intresserade ut, klädda i Tele2-utstyrsel.

På första frågan jag fick svarade jag att jag i nuläget varken har telefon eller abonnemang. På andra frågan svarade jag att jag inte kan något om telefoner, men att jag vill ha en jag kan köra Google Android på. Den av de två killarna som hanterade mitt ärende förändrade direkt sitt utseende från det teknikkompetente till det klassiska frågetecknet. “Alltså, vi har ju enklare telefoner, men du behöver nog denna…” sa han och plockade fram något med knappsats och ganska stor display, av märket Nokia och modell E71. “Kanske det”, sa jag och frågade “Och du kan försäkra att det går att köra Android på den?” Han började bläddra i menyerna och visade mig att det går att hitta Javaapplikationer, men tyvärr hittade han inte Andoid. “Alltså, det är ett operativsystem” sa jag, varpå han övertygande antydde att han förstod det från början.

Han frågade sin kollega, som verkade vara rätt glad att han slapp mitt ärende. Denne ringde dock en vän, som inte heller hört talas om Android, samtidigt som min säljare desperat men med föga framgång studerade produktbladet för E71. Hans kompis försökte nu med en tredje kontakt, som lät mer kunnig. Jag fick nu frågan “Är Android ett businessprogram?” vilket gjorde mig aningen förvirrad och jag bad honom definiera begreppet. “Ja alltså, E71 är ju en businesstelefon, så om Android är ett businessprogram så fungerar det”.

Jag tackade för mig och förklarade att jag måste fundera innan jag kan binda mig på en avbetalningsplan kombinerad med abonnemang i 24 månader. Såhär i efterhand, efter att ha funnit ut att man åtminstone inte i nuläget kan köra Android på Nokia E71, känner jag mig nöjd med att jag tackade nej till erbjudandet. Jag letar vidare, men det lutar åt att jag antingen tar hem en HTC Dream från Polen eller väntar tills den släpps här.

The Pirate Bay plus Western Digital i samarbete

Eftersom IPRED träder i kraft idag, distribueras enligt uppgift denna disk färdigfylld med de 10 populäraste av filmer, musikalbum respektive spel, så man slipper riskera något genom att själv tanka.

Vikt och volym är intressant:

• Höjd: 203.82 mm
• Längd: 36.14 mm
• Bredd: 124.68 mm
• Vikt exkl. (utan spel, film och musik) 1.02 kg
• Vikt inkl. (med spel, film och musik) 1.52 kg

Ett halv kg data! Märkligt det här med att IPRED infaller på ett så väl valt datum. Kul att någon kan göra sig lustig på dess bekostnad i alla fall.

I samband med att jag bytte bredbandsleverantör skaffade jag mig en trådlös router av märke Linksys och modell WRT54G. Detta är en gammal men uppskattad router, då dess firmware är baserat på GNU/linux och det faktum att det finns ett communitybaserat alternativt firmware kallat OpenWRT. Tyvärr nöjde jag mig med den informationen när jag skaffade min, och nu har jag levt i tron att jag har kört fri mjukvara i min router…

Jag har märkt av att jag stundom får rätt seg nedladdningshastighet. Min ISP ger mig ungefär 30/30 Mbps (trots att jag betalar för 10/10), men ibland mäter jag den till runt 3 ner och 30 upp. Vid lite googlande på detta fenomen, stötte jag på en del forumtrådar som antyder att detta är ett känt problem på äldre firmwares på version 5 av denna  router. Och version 5.1 är vad jag har. Vidare kom jag snart fram till att firmwaren från och med version 5 av hårdvaran är proprietär och inte utbytbar till OpenWRT. När detta stod klart för mig greps jag av någon slags känsla av kalkon. Fråga mig inte varför.

Efter ännu mer googlande var jag återigen försedd med en gnutta hopp. Det finns tydligen ännu en fri firmware till WRT-lika routrar – DD-WRT.  Detta projekt har även stöd för WRT54G v5.0, v5.1 och v6.0, efter att utvecklarna har lyckats reverseengineera formatet av firmwaren. Efter att ha följt installationsanvisningarna till punkt och pricka, är nu min router äntligen fri och än sålänge verkar den funka stabilare och bättre än med den proprietära dynghögen.

På vägen trodde jag att jag brickade min router. Ty, vid uppgraderingen hände det som inte får hända – anslutningen till routern bröts innan överföringen var klar. Turligt nog fungerar det inte som jag befarade, utan det var lugnt att försöka igen. Men det fortsatte att dö vid varje försök. Det tog mig timmar av googlande utan framgång. Slutligen kom jag på tanken att slå över från https tillbaka till http, och då funkade det kalas.

Jag återkommer om det uppstår problem på vägen. Just nu funkar det fint, efter några timmars körande, men det gjorde det även med gamla firmwaren.