Vill bara säga att det inte var mig polisen gjorde husrannsakan hos igår.
Polisrassia i Akalla
torsdag, 11 februari, 2010Riv SL:s grindar
torsdag, 14 januari, 2010Jag hade en diskussion med min vän Paolo om SL:s biljettsystem. Vi båda anser att det är dåligt och behöver struktureras om, och vi är båda överens om att SL Access inte löser något problem. Till och med är vi överens om att grindarna ska rivas. Därefter glider dock våra åsikter isär.
Paolo menar att vi helt enkelt ska byta ut grindarna mot biljettkontrollanter. Som på tvärbanan ungefär. Även om jag håller med om att det vore bättre än dagens system, tycker jag helt enkelt att vi istället ska byta ut grindarna mot ingenting. SL ska finansieras på kommunalskatten.
Lägg ner kostsamma projekt som SL Access! Riv grindarna som ändå bara kostar en massa pengar i underhåll! Byt ut grindvakterna mot ordningsvakter, då förmodligen fler sådana skulle behövas.
Ja, det jag säger är att vi ska ha en helt gratis kommunaltrafik i hela länet, helt på en gemensam bekostnad av oss invånare. Den som går till jobbet gynnas av att fler bilister väljer att ta tåget vilket ger en lugnare och renare miljö i staden. Förresten kan vi gott höja trängselskatten med några hundra procent så man motiveras lite extra att åka det miljövänliga och billiga alternativet. Pengarna man får in på trängelavgifter kan gå oavkortat till SL.
Inte för att jag förespråkar turism, men ur ett ekonomiskt perspektiv kan man tänka att Stockholm skulle bli ett mer attraktivt mål för turister om det finns gratis kommunaltrafik, och fler turister betyder mer pengar. De som är emot skattefinansierad kommunaltrafik brukar vara sådana som gillar pengar, så sådana argument är alltid välkomna.
Kan Kina kan Google
onsdag, 13 januari, 2010“Kan Kina kan vi” är ett uttryck vi hört viskas från olika håll på senare tid. Det är skivindustrins förespråkares sista andetag som ljuder. Kina och dess censurpolitik är tydligen en förebild för dessa kämpar.
Google har under fyra års tid aktivt bidragit till Kinas förtryckande censur. På google.cn har kinseser kunnat googla fritt på allt material som regeringen tillåter. Sökningar på mänskliga rättigheter och dylikt har dock givit noll träffar.
Nu har det dock uppdagats för Google att man från kinesiskt håll gått till attack mot tjänsten och bland annat brutit sig in på gmail-konton tillhörande aktivister för mänskliga rättigheter i Kina. Google har nu svarat med att man ska ställa ett ultimatum till den kinesiska regeringen – “antingen stänger vi av censurfiltret eller stänger vi google.cn och lägger ner vår verksamhet i Kina. Ni väljer.”
Demonstration mot domen mot The Pirate Bay
lördag, 18 april, 2009Klockan 13:55 idag infann jag mig tillsammans med Aleksandra på Mynttorget, efter att ha läst fel på Piratpartiets hemsida. Tio minuter senare var misstaget korrigerat och vi stod på Medborgarplatsen där Rick Falkvinge just hade börjat hålla sitt tal.
Rick Falkvinge, Piratpartiets ordförande tillika grundare, briljerade i vanlig ordning med välformulerad kritik mot de sittande allt för gamla politikerna
Av de demonstrationer i vilka Piratpartiet medverkat, var denna i särklass den med bäst uppslutning. Åtminstone av de i Stockholm, men jag förmodar att det gäller hela Sverige. Ett 1000-tal demonstranter enligt TV4, och det kan nog stämma ganska bra.
Några av demonstranterna som råkade infinna sig framför min glugg. Hoppas ingen tar illa vid sig för att jag tar mig friheten att snudda vid PUL:s gränser. 
Det var en trevlig demonstration och trots att det var kallt och blåsigt var det ganska soligt. Trots att det till och med kom ett par snöflingor. En trevlig överraskning var att jag träffade min kompis Johanna, som förövrigt kandiderar till EU-parlamentet.
Till slut, en bild på troligen den minsta piraten på plats.
Den fyrbenta piraten frös så han (hon?) skakade, trots den stiliga utstyrseln.
När vi kom hem och slog på tv:n såg vi till min glädje reportage om demonstrationen både på TV4 och SVT. Det är trevligt att partiets namn får lite medial publicitet inför valet till EU-parlamentet.
OneSwarm gör dig anonym, oavsett vad Pontén vill att du ska tro
måndag, 30 mars, 2009OneSwarm är det nya och heta fildelningsprotokollet och -programmet som är designat för att ge användarna en högre grad av anonymitet än vad de traditionella systemen, inklusive bittorrent, gör. Nu när IPRED så sakterligen blir en del av vår vardag, ökar givetvis behovet av ett system som OneSwarm. Antipiratbyråns söta mediaansikte Henrik Pontén har haft konstant diarré sedan han först hörde talas om OneSwarm, och gör nu allt som står i hans makt för att smutskasta det. Och med mycket diarré till förfogande är det inte svårt att kasta skit i massor.
OneSwarm bygger bitvis sin teknik på bittorrent, men istället för att man har en gemensam tracker (som till exempel The Pirate Bay), genererar klienten (programmet du kör på din dator) en unik nyckel, som du delar med sig av till sina vänner och bekanta. När du byggt upp en lista av vänner, kan du dels söka bland deras filer, men även bland deras vänners filer, och deras vänners vänners vänners vänners [...] vänners vänners filer. Och det bästa av allt är att det inte går att spåra filerna längre än till din närmaste vän.
Det finns några nackdelar med denna teknik. För det första kan datan tvingas ta en rejäl omväg innan den hamnar hos dig, men den största nackdelen är att du själv aktivt måste lägga till dina vänner. Och du måste verkligen veta att du kan lita på dina vänner, för om du skulle lägga till exempelvis Henrik Pontén som vän, är du bokstavligen kokt i bajs.
Pontén utnyttjar detta faktum i hans mediala utlåtanden och beskriver det som att det räcker med att en person i vänskapskretsen är skurk så fallerar hela konceptet. Detta är ett taktiskt drag för att skrämma folk från att våga förlita sig på systemet, men sanningen är att det inte håller. Ja, som sagt, lägger du till Pontén själv som vän, kan han se vad du delar ut. Om du däremot lägger till honom som “begränsad vän”, kan han bara söka efter filer (alltså inte bläddra i din utdelningskatalog) och sökresultatet avslöjar inte om filerna tillhör dig eller din väns väns väns [...] väns vän. Bäst är ju dock att inte lägga till honom över huvud taget, för utan att göra det kan han aldrig någonsin få fatt på din IP-adress, hur många burkar IPRED han än proppar i sig.
Jag har precis provat att installera OneSwarm, och visst har det sina användarmässiga begränsningar. Men det är ju så nytt än sålänge, så det har jag överseende med. Och jag tänker i denna bloggpost dela med mig av min nyckel, så att mina vänner (ni som läser bloggen) kan lägga till mig. Jag kommer dock inte godkänna vem som helst.
Min publika nyckel till OneSwarm:
MIGfMA0GCSqGSIb3DQEBAQUAA4GNADCBiQKBgQCZdKYhU
/g4IBSgMLNKC7s6KUcckC2ZTTh/Qs3dzQ1Op0IY/z4dZt
1HsOrZ+/oyz6hHxUD0QHHKXArPWgrALwJLWj3N4wZKwaV
3tbPN+aJpaQRDdxwz0pL0LTEv4gi3MaIUkMMU8WDtt/As
SC/fHVogTqpNr7tPGP3bkpWJKqgBkQIDAQAB
Du som känner mig personligen, slå mig en signal så verifierar vi att det är rätt person. Du som inte känner mig än, ta kontakt med mig och försäkra mig om att du har gott uppsåt, så kan vi säkert bli begränsade vänner. Största anledningen till att jag publicerar nyckeln är att föregå med gott exempel och uppmana alla att göra det samma, med ungefär samma typ av villkor.
Observera att jag bara delar ut min egen musik, GNU/Linuxdistributioner och bilder på när Henrik Pontén sitter på toaletten och skriver insändare till Aftonbladet.
Jävig nämndeman i rättegången mot Pirate Bay
tisdag, 10 februari, 2009En av de nämndemän som skulle vara med i utredningen om The Pirate Bay, Lennart Westman (MP), måste lämna uppdraget, då han kan anses jävig på grund av att han själv är tonsättare och därmed har potentiella åsikter i frågan på grund av detta. Han själv är besviken och tycker att detta känns tråkigt, på grund av att han inte själv sysslar med “sånhär nedladdning”. Får du också känslan av att han inte riktigt har förstått frågan?
Spotify tvingas begränsa sitt utbud och skivbolagen har skrivit på sin dödsdom
torsdag, 29 januari, 2009För ett tag sedan skrev jag att skivbolagen har kommit en bit på väg mot ett överlevande genom att låta musik distribueras genom Spotify. Dock krävde jag att man måste förädra ett par punkter för att ta hela steget. Så har dock inte skett. Nu har man istället infört ytterligare restriktioner, och således tagit ett stort kliv tillbaka igen.
Spotify kommer i och med detta förlora många användare, samtidigt som man blir ännu mer beroende av en alternativ musikspelare som komplement, och användare går inte med på detta. Vi kräver rätten att spela all vår musik i en och samma spelare, och vi kräver att få välja vilken spelare vi vill. Sålänge vi inte får det på ett sätt som skivbolagen fattar samtycke för, kommer vi fortsätta att distribuera musiken utanför skivbolagens kontroll. Och det kommer vi fortsätta med, oavsett vilka tekniska begränsningar ni uppfinner och vilka lagar ni lobbar igenom.
Karl-Alfred är äntligen frisläppt, efter 70 år i fångenskap
onsdag, 31 december, 2008Alla känner väl sjömannen Karl-Alfred, eller Popeye som han heter på originalspråk. Han som dopar sig med en burk spenat när han känner för att vara lite extra käck. Nu, 70 år efter upphovsmannen Elzie Segars död, är Karl-Alfred äntligen fri. Nu lyder han under den härligt anarisktiska ickelicensformen som i folkmun kallas Public Domain. För så lyder vår europeiska upphovsrättslag. 70 år efter ens död äger man rättigheterna till sina verk.
Så nu kan alla äntligen börja sälja sina egna Karl-Alfredserietidningar och -leksaker. Så, jag hoppas få se en del kreativa verk inom kort som inte går genom upphovsrättsägarnas censur.
Tilläggas bör att jag är av den åsikt att upphovsrätten ska gälla max 10 eller kanske 25 år efter verkets skapande. 70 år efter upphovsmannens död är i mina ögon alldeles för lång tid. I USA är det 95 år och om Disney får sin vilja igenom förlängs det snart avsevärt. Men men, det är en annan historia. Nu får vi skåla för att Karl-Alfred släpps fri imorgon. Det är han värd.
Spotify – skivbolagens räddning?
onsdag, 17 december, 2008Under drygt ett år har det varit stor hype runt musiktjänsten Spotify. Då jag inte brukar hänga på låset vid lansering av sådana tjänster, har det fått gå ända tills igår då jag gjorde slag i sak och provade.
Spotify är lätt att installera, även under GNU/Linux via Wine, och det fungerar alldeles utmärkt. Massor av musik finns tillgänglig och är lätt att söka upp och det är mycket bra genomströming. Alltså, sökningarna går på ögonblicket och det tar ingen tid att starta spelningen. Efter sådär sex låtar får man stå ut med en reklamsnutt, om man inte väljer att betala en hundralapp i månaden. Fair deal säger jag. Pengarna måste ju komma in, så det är inget konstigt. Spotify är en underbar tjänst!
Många så kallade analytiker, såväl yrkesmässiga som hobbybloggande, tror att Spotify är skivbolagens räddning från den annars säkra döden de själva promenerar emot. Jag talar givetvis om den massiva piratkopieringen som skivbolagen uppmuntrar västvärldens befolkning att begå. Spotify ersätter piraternas behov, heter det. Bullshit säger jag. Spotify är en vidrig tjänst!
Men nyss lovordade jag ju Spotify? Ja, jag ska kosta på mig en liten utredning. Även om det är en perfekt tjänst ur användarmässigt perspektiv, är jag som användare ändå helt och hållet fast i Spotifys klor. Jag har ingen frihet att välja hur jag vill spela upp musiken. Nu råkar jag kunna använda Spotifyklienten genom att trixa lite, trots att jag kör Ubuntu, men jag vill ju spela musik i en helt annan klient. Jag är inte nöjd med att ha ytterligare ett program som dessutom inte är enhetligt med resten av mitt system. All musik finns inte i Spotify, och kommer aldrig någonsin att finnas, så jag måste kunna komplettera med andra metoder. Fri musik, och även min egen, till exempel. Om jag ska ut så vill jag slänga över min musik till min bärbara mediaspelare av märket iAudio, och Spotify har inget stöd för den.
Så, är Spotify skivbolagens räddning? Indirekt, kanske. Inte för att Spotify ersätter piraternas behov, men för att det får skivbolagen att våga tänka lite nytt. Spotify har faktiskt kontrakt med de största bolagen. Det är ett steg i rätt riktning, även om den nuvarande formen är långt ifrån tillräcklig för att täcka var och ens behov. Och vi är vana vid att ha det perfekt, så vi kommer aldrig finna oss i en kompromiss som ger oss något halvbra. Jag kan inte tala för alla pirater, men jag kan tala för mig själv, och jag tror att jag representerar en hel del av folket i detta fall. Så nu ska jag våga mig på ett förslag på en konkret modell jag skulle acceptera. Ta Spotify som referens, men med följande förändringar:
- Specificera ett öppet standardprotokoll iställetför att stänga in metoden i en proprietär klient
- Hindra inte användaren från att göra något, såsom att spara musiken på valfritt media (vilket givetvis inkluderar 100% DRM-befriad musik)
Enkelt va? Två punkter som måste uppfyllas. Det är allt som behövs för att ett koncept som Spotify skulle kunna ersätta piratkopiering av musik. En hundring i månaden skulle jag tveklöst betala för en sådan tjänst, och sålänge jag betalar spelar det väl ingen roll om jag fortsätter streama eller om jag lyssnar från min bärbara mediaspelare? Observera att dessa två punkter måste kompletteras med resten av Spotifys koncept. Det måste vara flaterate, alltså en fast månadsavgift. Och givetvis ingen reklam, eftersom man betalar.
Den dag skivbolagen skriver kontrakt med en tjänst som uppfyller detta koncept fullt ut, kan jag förklara dem som vinnare. Om det inte sker inom ett par år, blir det svårt för skivbolagen att se en framtid. Och nej, IPRED är ingen lösning.