Visst var hon en aning tjock. Till en början misstänkte vi att hon var gravid, men eftersom hennes mage slutade växa trodde vi att hon bara laddade upp med lite hull inför vintern. Igår var Zelda väldigt trött och sov på sidan, vilket hon inte brukar. Den ursprungliga teorin om graviditet stärktes aningen när vi lade handen på hennes mage och kände hur något rörde sig där inne.
Juldagsnatten klockan halv fem vaknade vi av att katten som låg mellan oss i sängen var i stad med att föda. Vid det läget hade hon kläckt ut tre och inom en timme var hela kullen om fem till synes friska och starka ungar på jakt efter den goda modersmjölken.

Det var lite otäckt gällande navelsträngarna. Jag trodde att Zelda skulle bita av dem, men det gjorde hon inte. Ungarna trasslade in varandra i sina strängar och hade svårt att nå mamman. Efter att jag ringt och rådgjort med djurakuten hjälpte jag till genom att slita av strängarna. Alltså på mitten, som man sliter av en sytråd. En unge hade fått en sträng bunden runt ena benet, så jag var rädd att det var skadat, men så verkar det turligt nog inte vara.
Vem fadern är kan man i och för sig bara spekulera i, men vi har våra relativt starka misstankar. Grannkatten är vit med svart svans, och leker ofta med Zelda. En av ungarna stämmer helt in på den profilen och alla ungarna har svart svans. Vi hade tänkt ta en fullkomlig Maine Coonkull, men nu tror vi att detta får räcka. På måndag rådgör vi med veterinären om sterilisering.
Kattungarna ska vi vaccinera och chippa, och försöka hitta bra hem de kan flytta in i om 12 veckor. Tips emottages gärna!
